Städhymnen.

Det va så länge sen jag fotade mej själv att jag trodde att jag glömt hur man gör. Men se, de gamla takterna sitter i än. Älska ego-bilder! :)

En grå, regnig och till synes tråkig dag som denna, vad kan man hitta på då? Jo, dammsuga! En av de tråkigaste sakerna man kan uppehålla sej med, passar ju onekligen bra en tråkig dag. Smart va, att samlar alla tråkiga saker å göra dem samtidigt. Det kan väl inte bli tråkigare än tråkigt? I flera veckor har jag oj'at mej över golven, särskilt i köket (mer specifikt under bordet och en speciell liten dams stol!) men städlusten har inte infunnit sej. Det brukar gå till såhär. Det är nystädat å jag står på knä å plockar smuts med fingrarna. Det går en tid å det blir successivt lite smutsigare vilket jag ser men ignorerar. Det blir ännu lite skräpigare (eftersom jag inte städade undan förra gången), jag tittar bort igen, men samvetet börjar gnaga. Helt plötsligt blir det sanitär olägenhet å jag skäms, äcklas, förfäras å äntligen inser jag att såhär kan det inte se ut. Idag tog jag inte bara fram dammsugarn, jag våttorkade också. Mycket välbehövligt, speciellt i köket på tidigare nämnd plats. Det roligaste med själva dammsugningaktiviteten idag (och kanske någonsin!) var att jag i luften (in action) lyckades suga bort sovrumsflugan som stört mej under mina ljuva sovmorronstimmar. Jag kände mej som en actionhjälte som lättsamt svingade mitt dammsugarvapen mot ondskan själv. Och vann, såklart. Vilken känsla. Det slår nästan känslan av att dammsuga ett riktigt skitigt golv. När det risslar i dammsugarröret så risslar även i mej. Kanske därför jag låter det förfalla så mycket innan jag kommer till skott, för den där ultimata känslan av att det verkligen är rent. Nu äre ba jag själv kvar. Har pilates'at mej själv ikväll så en dusch är väl helt rimlig belöning. Fick ba ett skriv-il såhär på barnet-sover-gott-kvisten. :)