Istället för nyårslöften

Nu har det kommit en ny bantningsmetod.
Har du provat ALLT -utan resultat?
Prova detta: De allra flesta 2-åringar är smala. I samarbete med barnläkare, radiologer, dietister och utslitna föräldrar har denna geniala dieten forskats fram:
Frukost: 1 kokt ägg, 1 smörgås med sylt. Ät två små bitar av ägget och smöra ut resten på golvet. Ta en bit av mackan och kleta därefter in sylten ordentligt i ansiktet och på kläderna.
Lunch: 4 färgkritor (valfri färg), en handfull chips och tre munfullar av ett glas mjölk. (Häll ut resten på golvet)
Middag: 1 kex, 2 mynt och nåt smuts som du hittar under soffan.
Kvällsmat: Gör iordning en ostsmörgås som du kastar på golvet. Drick 4 munfullar av ditt badvatten.
Dieten blir mer effektiv med anpassad motion till.
Tex: - Lägg dig på golvet i ett köpcenter och vrid kroppen runt samtidigt som du skriker för full hals för att öka lungkapaciteten. När mannen från securitas kastar ut dig, gör du stark motstånd.
- Spring överallt och hoppa emellanåt.
- Ramla ofta och regelbundet. Att resa sig upp stärker musklerna.
- Kom ihåg lungorna och skrik samtidigt med övningarna.
- Be om en samarbetspartner vid påklädning. Gör med alla krafter motstånd mot att bli påklädd. Var inte nöjd med ett ombyte, kräv att få byta kläder minst tre gånger.
Prova småbarnsdieten du också!

Slurp!

Idag tog det väldigt lång tid för pappsen att fixa maten. När den äntligen hamnade på min tallrik slök jag den med stor aptit! Aetti, Käef, Moo-ot och ättor - allt föll i smaken.
Dessutom lärde pappa mig ett nytt trick!



För den som är nyfiken på vad som inmundigades så finns receptet på en mycken snabblagad men ändå väldigt god maträtt här: Spagetti med räkor, chili, purjolök och morot

hedvig rekommenderar

Såhär laddade vi för sovadags, en helt vanlig måndagkväll i Bodbyn. Det funkade bra.

Mustasch-rycket

Den här veckan började med tisdagens planer, fast på måndag. Nu har mamman åkt iväg på jobbet och jag är tillbaks från sina ärenden i stora staden. Hedvig är inte riktigt på humör då det blev aningens kort lunch-sömn. Men vad gör väl det, vi kan ha roligt ändå!

oj oj oj...ett sånt besvär man har...

 Mamma är bra, det är inte det jag säger. Men jag kunde aldrig någonsin föreställa mej att det skulle va såhär jobbigt att få föräldrar.

 Varje gång vi har käkat lunch så äre fullt med matrester på golvet. Eftersom det inte är jag som sölat så måste det ju va hon, men jag brukar inte säga nått. Min storebror Kurry å jag hjälps åt att städa upp eftersom mamma inte ens verkar märka hur dyngsam hon är.

 Efter lunch äre alltid en massa småplock som ska fixas...dukar ska rättas till å kuddar ska puffas. Inte helt sällan ligger det tappade dvd-fodral på golvet som ska plockas upp.

  Ibland tycker mamma att hon har tid över, så hon bakar...just här äre bullar. Gott visserligen, men hon verkar ju inte fatta hur lång tid det tar att baka. Man kan ju inte bara lämna bullarna å gå så jag får ju avbryta mitt plockande å stå vid ugnen så de inte blir brända.

 Mamma påstår att dom källsorterar, men kolla in det här! Rena å smutsiga blöjor på samma ställe! Å vilken röra sen! Hur svårt kan det va att låta rena blöjor ligga kvar i förpackningen, å lägga smutsiga i sopkorgen?

 Burkskåpet är nått jag förfasats över flera månader så när blöjröjet var klart och bullarna paketerade tänkte jag sortera lite bland alla burkar (äre verkligen normalt att ha SÅHÄR mycket burkar?) Plötsligt är diskmaskinen klar å jag får avbryta.

 Mamma kan låta ren disk va kvar i maskinen hur länge som helst så jag brukar försöka plocka ur så fort maskinen är färdig. Tyvärr så når jag inte till de översta hyllorna så jag får ställa tallrikarna på golvet å hoppas att hon ställer upp dem.

Jahapp, dags för middag. Idag blir det soppa, men hur mycket jag än vispar så får jag inte till den rätta konsistensen.

Efter maten vill mamma att vi ska ut å njuta av det fina vädret. Hon tycker jag är lite tråkig å osocial men inte äre väl så konstigt att man somnar. Det här är ju enda stunden på dagen jag får sitta ner å ta det lugnt!

Oj oj oj, oj oj oj...ett sånt besvär man har. Men mamma hon är ju det käraste jag har.

30 minuter

 Ibland undrar jag vart tiden tar vägen å varför det känns som att jag inte får nått gjort. Idag har jag strosat runt med min förkylning är inte helt borta så det går lite långsamt att påbörja nått projekt. Kurry ligger på soffan å tar igen sej efter ännu en episod av frånvaro. Hedvig däremot, hon tar vara på tiden som om det vore hennes sista dag. Här är 30 minuter av hennes vardag. Jag blir alldeles matt!

  Mellan soffan och bordet kan man ju sitta. Det är aningens trångt, vilket jag flera gånger påpekat, men det är ibland som att prata med en vägg så för tillfället sjunger jag en sång och kompar mej själv med handklapp.

När mamma tittar bort får jag syn på mobilen som ligger helt oskyddad på soffan. Rätt tillfälle kommer inte, det skapar man själv...så jag tar den.

 En stund senare råkar den visst hamna under soffan så jag kryper iväg mot mammas knä istället. Ni ser ju, det är så trångt att man får elektriskt hår bara av å tänka på det.

 Oj, va datorn här? Kanske ska passa på att smyg-facebooka lite på mammas användare innan hon ser vad jag håller på med.

Mobilen? Ingen aning, har inte sett den alls idag faktiskt...

(hehehe)

Error på datorn? Titta inte på mej, jag fattar ju inte ens hur sånt där funkar.

(hehehe)

mina små hjälpredor

hej mamma, vad gör du?

vad tror du om det här julpappret?

vill du ha ett annat så kan jag fixa det också.

Notera även kurry, den ständigt iakttagande (och ibland (läs:1000gånger) julsnöresgnagande)

god jul!

Äntligen har Hedvig lärt sej stegen! Vi har tränat flera veckor! :)

Dr. Aronsson

Bilden publiceras i utbildningssyfte

Idag har jag varit väldigt ansvarsfull. Jag har nämligen helat. Med nål och tråd. Ett myggnät för att vara mer specifik. Kanske inte den allra mest utmanande eller utvecklande prestation i livet men faktum kvarstår ändå. Jag har helat.

Jag har dessutom gjort en fullvärdig anamnes och lyckats lokalisera orsaken. Det kan ju nämligen vara så att man ibland inom exempelvis sjukvården lindrar/botar symtomen men inte orsaken. Risken är då stor att symtomen återkommer eftersom orsaken inte är upptäckt eller åtgärdad. Orsaken i mitt fall är Hedvig, eller rättare sagt Hedvigs tår. Förmodligen (men inte helt säkert) var det en liten reva i myggnätet sen innan. När myggnätet kom i kontakt med Hedvigs rörliga och lite burdusa tår uppstod en konflikt. Händelsen uppdagades vid middagstid i fredags när jag plötsligt såg en hel fot sticka upp genom myggnätet. Varken tår eller myggnät ville släppa taget om varandra så jag blev nödgad att hantera det hela med en gnutta varsamt våld. Tid för operation bokades och idag utfördes ingreppet i solen ute på altanen. Mina "interns" Hedvig och Birger iakttog mållöst mina kirurgiska färdigheter. Operationen gick bra och återhämtningen förväntas vara omedelbar. Så även risken för återfall så operationsaltanen kommer att stå beredd under hela sommaren :)

dagens njutare

Gårdagen va en mentalt tung dag. Det strulade på kontoret å jag fick jobba över så jag va inte hemma igen förrän efter 18. Trött å less efter allt organiserande upptäcker jag att hela huset är fullt med folk! Å jag som bara ville käka å lägga mej å softa! Nåväl. Gjorde mitt bästa för att socialisera, även om jag inte på långa vägar kom upp i standardnivå. Får gnälla åt mej lite middag å när gästerna äntligen verkar va påväg ut (ja ja, jag kanske råkar vara lite väl entusiastisk!) så kliver min faster på mej!! De närmaste 5 minuterna tillbringas i en trygg kartong men när alla drar sej mot dörren kräves det av mej att jag säger hejdå så jag vinkar av dem å stupar sen i säng, eller i soffa rättare sagt. Farsan å jag ligger å slökollar på Top Gear å sen American Idol, men en kvinna skrek så alla katter i hela USA dog, enligt juryn iaf. Personligen dog jag lite jag också, så pappa stängde TV'n å så somnade vi. Jag kan helt ärligt säga att jag inte minns när han klev upp, men morsans klockor hörde jag.

Så jag masade mej in till sovrummet för lite mys på morsans vänstra axel med omnejd. Jag hann inte ens ta kurrandet till oktav 2 innan hon klev upp, otacksamma människa.

När hon klev upp gick jag å la mej i soffan där jag legat hela natten. Det va dock nått som inte stämde för jag låg inte såhär konstigt med nacken då. Antingen äre en konspiration eller så har jag hoppat upp från fel håll...
//Curry

att bli förälder

Jag läste nånstans att förälder blir man inte bara för att man föder barn. Förälder är något man lära sej att bli och är en process som tar tid. Frågan är om man någonsin blir fullärd. Det känns ganska svårt att förbereda sej inför en sån här förändring, och jag skulle inte haft nått emot att följa en befintlig mall över hur föräldraskapet går till. Men precis som inom arbetsterapin finns sällan mallar för hur man möter andra människor. Bebisen är en unik liten individ som har just sina rutiner och sina behov.

Det finns dock några regler som det är bra att man tränar in sej på när bebisen väl är född och hemkommen. Här är några handfasta, tydliga exempel på hur man hanterar några vanligt förekommande situationer i den nya vardagslunken.

Fler handfasta tips om hur du bäst tar hand om din älskade dyrgrip finns här.