oskärpan

Oskärpan som haft sitt grepp om oss å framförallt Hedvig håller på att släppa. Det vart en utdragen förkylning som inte är riktigt över än, men märkbart mindre nu än i måndags. Ikväll va första kvällen hon verkade vilja somna som vanligt. Tidigare kvällar har hon bara grinat å grinat, vridit sej i sängen, sparkat med benen, satt/ställt sej upp å absolut inte gått att bära. Ikväll (borta dessutom) låg hon bara å gnall lite ynkligt över tätheten i näsan å somnade mot min axel båda gångerna jag lyfte upp henne, helt utmattad. Hoppas som sagt att det vänder...det är tärande när hon inte kan somna när och som hon brukar.

Annars så äre det sista fixet inför kalaset som gäller. Imorrn ska tårtan skulpteras, vilket jag ser framemot med skräckblandad förtjusning...fast oavsett hur den ser ut så kommer den va sjukt god å det är väl det som räknas...men lite prestige känner jag allt av så jag ska göra mitt allra bästa. Idag lyckades jag skära mej i fingret då jag lite (för) snabbt skulle dela tårtbottnen i väntan på Jonas. Blod, blod å lite ångest att det hamnat på min fina botten men allt löste sej å jag fick till å med fem plåster på såret. Kvällen avrundades med hemgjord pizza hos Westbergs, tårtrester (dag 1/5 planerade!), massor med Cola och en film. En bra avslutning på veckan och en skön början på helgen. Nu: sömn. Låt firandet börja!