oj oj oj...ett sånt besvär man har...

 Mamma är bra, det är inte det jag säger. Men jag kunde aldrig någonsin föreställa mej att det skulle va såhär jobbigt att få föräldrar.

 Varje gång vi har käkat lunch så äre fullt med matrester på golvet. Eftersom det inte är jag som sölat så måste det ju va hon, men jag brukar inte säga nått. Min storebror Kurry å jag hjälps åt att städa upp eftersom mamma inte ens verkar märka hur dyngsam hon är.

 Efter lunch äre alltid en massa småplock som ska fixas...dukar ska rättas till å kuddar ska puffas. Inte helt sällan ligger det tappade dvd-fodral på golvet som ska plockas upp.

  Ibland tycker mamma att hon har tid över, så hon bakar...just här äre bullar. Gott visserligen, men hon verkar ju inte fatta hur lång tid det tar att baka. Man kan ju inte bara lämna bullarna å gå så jag får ju avbryta mitt plockande å stå vid ugnen så de inte blir brända.

 Mamma påstår att dom källsorterar, men kolla in det här! Rena å smutsiga blöjor på samma ställe! Å vilken röra sen! Hur svårt kan det va att låta rena blöjor ligga kvar i förpackningen, å lägga smutsiga i sopkorgen?

 Burkskåpet är nått jag förfasats över flera månader så när blöjröjet var klart och bullarna paketerade tänkte jag sortera lite bland alla burkar (äre verkligen normalt att ha SÅHÄR mycket burkar?) Plötsligt är diskmaskinen klar å jag får avbryta.

 Mamma kan låta ren disk va kvar i maskinen hur länge som helst så jag brukar försöka plocka ur så fort maskinen är färdig. Tyvärr så når jag inte till de översta hyllorna så jag får ställa tallrikarna på golvet å hoppas att hon ställer upp dem.

Jahapp, dags för middag. Idag blir det soppa, men hur mycket jag än vispar så får jag inte till den rätta konsistensen.

Efter maten vill mamma att vi ska ut å njuta av det fina vädret. Hon tycker jag är lite tråkig å osocial men inte äre väl så konstigt att man somnar. Det här är ju enda stunden på dagen jag får sitta ner å ta det lugnt!

Oj oj oj, oj oj oj...ett sånt besvär man har. Men mamma hon är ju det käraste jag har.