oj oj oj...ett sånt besvär man har...

 Mamma är bra, det är inte det jag säger. Men jag kunde aldrig någonsin föreställa mej att det skulle va såhär jobbigt att få föräldrar.

 Varje gång vi har käkat lunch så äre fullt med matrester på golvet. Eftersom det inte är jag som sölat så måste det ju va hon, men jag brukar inte säga nått. Min storebror Kurry å jag hjälps åt att städa upp eftersom mamma inte ens verkar märka hur dyngsam hon är.

 Efter lunch äre alltid en massa småplock som ska fixas...dukar ska rättas till å kuddar ska puffas. Inte helt sällan ligger det tappade dvd-fodral på golvet som ska plockas upp.

  Ibland tycker mamma att hon har tid över, så hon bakar...just här äre bullar. Gott visserligen, men hon verkar ju inte fatta hur lång tid det tar att baka. Man kan ju inte bara lämna bullarna å gå så jag får ju avbryta mitt plockande å stå vid ugnen så de inte blir brända.

 Mamma påstår att dom källsorterar, men kolla in det här! Rena å smutsiga blöjor på samma ställe! Å vilken röra sen! Hur svårt kan det va att låta rena blöjor ligga kvar i förpackningen, å lägga smutsiga i sopkorgen?

 Burkskåpet är nått jag förfasats över flera månader så när blöjröjet var klart och bullarna paketerade tänkte jag sortera lite bland alla burkar (äre verkligen normalt att ha SÅHÄR mycket burkar?) Plötsligt är diskmaskinen klar å jag får avbryta.

 Mamma kan låta ren disk va kvar i maskinen hur länge som helst så jag brukar försöka plocka ur så fort maskinen är färdig. Tyvärr så når jag inte till de översta hyllorna så jag får ställa tallrikarna på golvet å hoppas att hon ställer upp dem.

Jahapp, dags för middag. Idag blir det soppa, men hur mycket jag än vispar så får jag inte till den rätta konsistensen.

Efter maten vill mamma att vi ska ut å njuta av det fina vädret. Hon tycker jag är lite tråkig å osocial men inte äre väl så konstigt att man somnar. Det här är ju enda stunden på dagen jag får sitta ner å ta det lugnt!

Oj oj oj, oj oj oj...ett sånt besvär man har. Men mamma hon är ju det käraste jag har.

hej till publiken!

i mitt huvud

Jag har så mycket projekt å planer i min skalle att jag skulle behöva lika många huvuden som min finfina orkidé :) Har massor med visioner för HeddanGeddans rum, jag vill få ordning i mitt pysselrum, alla kartonger ska packas ur/omorganiseras å stuvas undan, har syprojekt å stickprojekt, vill göra tavlor å fotoväggar, har ett jordgubbs/grönsaksland under uppbyggnad, blomstrande idéer, klä om möbler mm mm. Kollar ständigt på blocket å tradera, på ikeas hemsida å i mina gömmor (plus att jag hetsar mamma å mormor om saker ur deras gömmor också). Det enda som verkligen fattas är tid å pengar...å tyvärr finns inte sånt på blocket!

Lycka är...

 en man som bakar kladdkaka

och en smetig slev att slicka av.

Ikväll räcker det. Nu: På spåret, katt i knät, stickning. Snart: Kladdkaka, glass, solsidan. Kärlek.

en hjälpande hand

Vilken tur att jag väntade med att byta gardiner tills jag hade hjälp. Vågar inte ens tänka på hur det gått om jag gjort det här alldeles ensam...

***

Va längesen jag uppdaterade så här kommer senaste nytt. 

Hedvig börjat resa sej upp på fötter mot möbler. Igår två gånger mot ugnen (å hon vart jättearg när hon inte kunde sätta sej igen för hon stod alldeles för nära luckan) å idag mot fotpallen. Hon kämpar med soffan och rumsbordet också men de är lite för höga (fast så ska man visst inte skriva för ny lyckades hon) Hyllan under bordet är redan rensad (av både mej å Hedvig) å nu tror jag faktisk att jag ska ta bort duken på soffbordet och rensa prylar från tv-bänken. Efter helgen i Lycksele med Linda, Emanuel och Hilma snappade Hedvig upp att man kan öppna skåpluckor och lådor så igår hade hon party med burkskåpet. Hon rycker även i den förbjudna luckan utan barnspärr full med plastpåsar så när min fot "råkar" va i vägen kommer krokodiltårarna direkt. Stackars barn. Jag har lyckats lära henne att hosta på kommando också. Har varit bra eftersom hon är lite rosslig fortfarande, så ibland när hon andas hör jag riktigt hur det gurglar nere i halsen. Vet inte om det är en tillfällighet men när hon leker med min mobil tar hon den ibland upp mot örat (eller i närheten) å det ser verkligen jättesött ut. Annars är hon väldigt inne på att hålla en leksak i båda händerna och sedan föra den över huvudet och ända bak till nacken. Hon har fått tänder på övervåningen. Höger framtand och huggtand har tittat ut, å på gång står vänster fram och huggtand. Hon har dessutom kommit på att det är hur kul som helst att säga pappa. Allt som är roligt är pappa. Mamma däremot uttalas med lite gnälligare ton, vid få men väl valda tillfällen och gärna med gråt i halsen.

 Burkpartyt igår eftermiddag. Hedvig va VIP-gäst å ingen annan stod på gästlistan!

Nu äre dags för lunch så jag återkommer i ämnet :)

30 minuter

 Ibland undrar jag vart tiden tar vägen å varför det känns som att jag inte får nått gjort. Idag har jag strosat runt med min förkylning är inte helt borta så det går lite långsamt att påbörja nått projekt. Kurry ligger på soffan å tar igen sej efter ännu en episod av frånvaro. Hedvig däremot, hon tar vara på tiden som om det vore hennes sista dag. Här är 30 minuter av hennes vardag. Jag blir alldeles matt!

  Mellan soffan och bordet kan man ju sitta. Det är aningens trångt, vilket jag flera gånger påpekat, men det är ibland som att prata med en vägg så för tillfället sjunger jag en sång och kompar mej själv med handklapp.

När mamma tittar bort får jag syn på mobilen som ligger helt oskyddad på soffan. Rätt tillfälle kommer inte, det skapar man själv...så jag tar den.

 En stund senare råkar den visst hamna under soffan så jag kryper iväg mot mammas knä istället. Ni ser ju, det är så trångt att man får elektriskt hår bara av å tänka på det.

 Oj, va datorn här? Kanske ska passa på att smyg-facebooka lite på mammas användare innan hon ser vad jag håller på med.

Mobilen? Ingen aning, har inte sett den alls idag faktiskt...

(hehehe)

Error på datorn? Titta inte på mej, jag fattar ju inte ens hur sånt där funkar.

(hehehe)

ny design!

Nytt bloggår och ny design. Det firar vi med att njuta av den förlorade sonens återkomst. 2 dagar och 1 natt var han borta. Plötsligt står han vid dörren och kräver att bli insläppt. Bara sådär. Så inatt ska jag välkomna nackspärren och inte ens spotta ut katthåren ur munnen.

mina stickprojekt

Jag vet inte hur många som minns att jag för ett (bra) tag sen började sticka ett par tjocksockar åt mej själv. Förmodligen ingen, för det är några år sen. Det pinsamma är att de inte är klara än. Ena strumpan är färdig å den andra har bara några varv kvar till ihoptagningen vid tårna men trots det lär jag inte få dem klara förrän nästa vinter. Jag har nämligen kommit på att det finns mycket roligare saker att sticka än sockar. Nämligen saker till Hedvig. Stickar man åt en minimänniska kan även nån med mitt tempo få saker helt klara! :)

Mitt första projekt var en jordgubbsmössa å målet var att få den klar till jul. På juldagsförmiddan stack jag de sista maskorna å såhär fin blev den! Gjorde i storleken 1 år å den sitter perfekt nu. Nu när jag vet hur man gör blir nästa mössa lite djupare.

 Men det lämnar ändå inga garantier för att mössan ska sitta kvar på huvudet :)

Mitt nya projekt heter kofta (till Hedvig såklart!) å såhär fantastiskt långt har jag kommit. Det är första gången med rundstickor å jag måste erkänna att det är lite besvärligt, både med rundstickor å att sticka koftor. Ungefär varannan minut känner jag att jag tagit mej vatten över huvudet men sen går det över å så hinner jag några maskor till innan samma känsla kommer igen. Inte undra på att det tar tid! ;) Det jag strävar efter är optimal match som vi arbetsterapeuter säger, inte för lätt å inte för svårt. Det måste ju va lite utmanande, annars dör jag av tristess (som med sockarna) ;)