livet so far...

Hedvigs första levnadsvecka var intensiv. Vi kom hem på onsdagen å hade besök från torsdag till söndag. Besöken i sej var väldigt roliga eftersom vi är så kära i vår lilla skatt å gärna vill visa upp henne för hela världen, men på söndagskvällen kände vi hur trötta vi var. Hennes andra vecka blev därför väldigt lugn å det har varit behövligt. Under tiden vi var på BB åt hon i början lite halvdåligt å hade svårt att hitta rätt grepp så jag fick prova en amningsnapp som funkade superbra. Den följde med oss hem men efter nån dag blev vänstra bröstet alldeles spänt och gjorde väldigt ont. Ångest i bröstet när jag insåg att jag bara MÅSTE amma henne, men hon är inte hungrig! Så det va en jobbig kväll. Dagen efter googlade jag på mjölkstockning (tack å lov för google!) å fick då lära mej att amningsnapp kunde va en orsak till stockningen eftersom de måste anstränga sej mer för att suga när man har nappen. Risken finns då att de inte tömmer bröstet ordentligt å därav stockar sej mjölken. Jag blev ill på min fina 30 kronors-amningsnapp å bestämde att den skulle ut ur vårt liv. Hedvig sattes på intensivkurs å det är ingen underdrift att säga att varken hon eller jag var nöjda den dagen. Men fantastisk som hon är så fattade hon galoppen tillslut å bara nån dag senare var amningsnappen (och stockningen) ett minne blott. Så skönt att kunna amma utan hjälpmedel, man känner sej så mycket friare. Å så känns det bra att minska risken för fler mjölkstockningar.

Det här har vi lärt oss om Hedvig än så länge. Hon är kvällspigg men inte speciellt kvällsglad. Nu sista kvällarna har det varit mycket gråt och hon har svårt att somna och fortsätta sova nån annanstans än på oss. Vi försöker hitta nån form av kvällsritual men än så länge har vi ingen bra. Vi försökte med kvällsbad för att få henne avslappnad...men då hon inte uppskattar torkningsprocessen blir hon mer upprörd än avslappnad så slopade vi den idén. På tapeten just nu är att mata henne liggandes i sängen precis innan hon ska sova. Det får henne trött på natten så det kanske funkar även på kvällarna. Det borde iaf, om vi fortsätter med det ett längre tag, få henne att känna att det är nått som hör till kvällsproceduren. Vi har även en värmedyna i hennes säng för att få den riktigt varm å gosig, å igår la vi dit fårskinnsfällen som hon har i vagnen + en filt runt kanten för att göra det lite trängre i vaggan. Som sagt, kvällsritualerna är under konstruktion...vi får testa i veckan å se om det ger nått resultat.

När hon då väl somnat för natten sover hon bra och vaknar med ganska precis 4 timmars mellanrum för å käka. Ibland har hon lite svårt att somna om men ligger oftast rätt nöjd å bara smågnyr för sej själv så det räcker med att vagga lite för att få henne trött. Som resultat av att hon somnar rätt sent (?) så sover hon gärna ut på förmiddagen...mellan 10-10.30 brukar hon vakna. Strax efter lunch brukar vi försöka ta en tur med vagnen, ungefär 1 timmes promenad. Hon sover otroligt gott i sin vagn å bryr sej inte alls om ljud när man är inne i affärer eller gallerior. Efter det blir det inte så mycket sova, hon brukar va rätt sugen på å ligga i knät å kika runt omkring. Nästa gång hon somnar till brukar va runt 18 å sen drar kvällskonserten igång.

Inatt måste jag bara berätta, har hon överträffat sej själv. Hon sov i hela 6,5 timme i sträck! Vaknade 6.40 av att hon låg å jollrade lite så när hon ätit klart åt jag frukost med Jonas å sen har jag varit uppe å njutit av lite egen tid (därav detta enormt långa inlägg!) Så skönt! Jag hoppas verkligen att det här inte va nån engångsföreteelse, men man vet aldrig så det är lika bra att njuta medans det varar.

Såhär skönt kan man ha det i sängen en tisdagförmiddag kl.10.30.
Jag vill förresten minnas att jag la henne i mitten av vaggan imorse...antar att det är nån som saknar sin trånga etta litegrann ;)