Nu är det väl ändå dags att jag får skriva ett inlägg här, Linda har alldeles för stort övertag! I lördags gjorde jag, min far och min svåger slag i saken och begav oss ut på en skidtur. Det ryktades att Rutberget strax nordväst om Örnsköldsvik bjöd på fin skidåkning. Med en temperatur på -13 tvekade vi en stund och väntade på att solen skulle stiga lite högre.
Efter första stigningen var inte kylan något problem längre. Tvärtom, värmen räckte och blev över. Visst, Rutberget är ett berg, det går ju inte att ta fel på. Men att vi skulle få drygt 200m stigning på 8km hade vi inte riktigt räknat med. Som tur var kom ju belöningen på hemvägen.
Vinterns ihärdiga snöfall hade förvandlat skogen till ett drömlandskap och kaffe/varm choklad intogs med stor njutning på toppen. Sen hann vi med en semla på vägen tillbaks också. =)
4 kommentarer:
finfina bilder! skriv på du kära make, du kommer ändå aldrig komma ikapp! puss
riktigt härliga bilder!
Mera snö där än här i Tävra. Vilket sagolandskap.
Den näst sista bilden gör ju till och mig sugen på att åka längdskidor. Fjällkänslor får man.
Tycker att du ska anta din frus utmaning att skriva mer. *L*
Skicka en kommentar